Tell me about it
2010-08-22 @ 00:54:07Efter en lång dag sitter jag nu här framför datan. Helt ensam. Haha, det är faktiskt inte så tragiskt som det låter. Det är faktiskt ganska skönt. När man hela dagarna är bland en massa folk, så känns det ganska overkligt att det kan vara såhär tyst. Men visst det kan det. Och visst, jag skulle hellre vilja sitta ute med folket jag brukar vara med just nu, men är man mammas och pappas lilla hjärta så är man. Jag får helt enkelt anpassa mig till tiderna och utnyttja dem till det bästa. Någon gång blir den första då jag får bestämma helt själv, och den gånger blir perfa!
På tal om annat så ska vi nu sluta snacka om mitt liv och mina hemtider på det sättet. Vi ska snacka om min dag. Eller vad tycker ni?
Den började riktigt fint hemma hos en av mina tre väldigt fina bönor, tillsammans med en annan av dem tre. Eftersom att vi lyckades vakna riktigt tidigt så åt vi även frulle ganska tidigt, och jag kom hem för att träffa min lilla far som far och flänger, lite här och var. Efter lite prat med pappa och efter att jag återhämtat mig lite mer efter gårdagen begav jag mig så fint till Stella igen, där det bestämdes pannkakebak @ my place, så jag fick så fint hoppa på cykeln och trampa hem igen, men två andra fina flickor, nämligen vid namn Stella och Elin. Vi träffade nästan som av en bestämt slump på Hanna på vägen hem då vi skulle handla bland annat riktigt kladdiga ägg på Netto, så hon hänkade hon också.
Vi gräddade och vi kletade och sist men absolut inte minst så åt vi även de supergoda och fenomenala pannkakorna. Riktigt nice om jag får säga det själv. Vi hamnade paltkoma och spenderade några timmar i soffan framför teven och massa musik + en liten Nikon D3000, aka Bettan, ända tills jag inte längre kunde sitta still. Det blev krig och jag blev allmänt galen på riktigt, för att överhuvud tagen få upp de två återstående flickorna ur soffan. Jag lyckades efter mycket om och men och fick tillslut ut dem på en reäl cykeltur, emellan Stellas lägenhet och mitt hus, ett antal gånger. Jag har nämligen fullständigt tappat bort min mobil, kaputt borta, poff!! Gissa om jag känner mig tom utan den!
Hur som helst så kom vi ner till stan runt halv åtta, där vi väntade på två små pojkar, som senare anlände, då det bara var jag och en skrutt kvar ute. Nämligen jag och Hanna som flängde fram och tillbaka mella Corner och Karstorp tre gånger. Jag får sån jäkla kondis i benen alltså!
Vi körde sista delen av kvällen där, då det även dök endel annat folk, många utan förståndet i behåll dock...
0 kommentarer i det här inlägget
