Jag känner mig precis som rubriken, även om man kunde rätta till en del saker, genom att kanske dra hit mannen min som jag för tillfället saknar enormt mycket. Veckan och helgen har inte givit alldeles för mycket tid över till varken honom, eller lite lugnt tid, vilket jag nu ångrar, nu när tiden och söndagsångesten kommer ifatt.. Usch vad jag hatar söndagar och dess ångest. Frågan är bara vad jag har ångest för.. Ja, ganska enkelt egentligen, men det känns som något mer. Nu när jag även tänker efter så kommer jag på vad det är - även denna vecka kommer ha dåligt med tid över till dem jag älskar, men nu ska jag inför alla som nu läser bloggen, att jag ska ta mig tid till att träffa och faktiskt vara med just dom. Jag antar att jag får stanna upp lite i allt gymnasiesnack och alla gymnasieträffar som kommer att hållas. Hur detta nu ska fungera...

---

Hur som helst så känner jag ett starkt behov av att vara pigg och glad i morgon, när jag återvänder till skolan igen, efter två alldeles för roliga och alldeles för sköna veckor på prao. Nae, men vad säger man? Välkommen hem ångest, det var länge sen sist!