Rällen är på plats och livet känns ännu lite dystrare... Bedrövligt risigt det här med tandställning, men ska man vara fin får man lida pin! Ska bli skönt när skrotet är ute ur käften, men under tiden får jag göra det bästa av the situation, så att säga. Det är ju inte hela världen liksom. Jag har tillochmed hört någon säga att det är charmigt med räls.. Eller?

Jag ska promenera lite med Vickan och sen får vi se vad jag hittar på! Ska sova tidigt ikväll, så att the halspain kan gå sin väg någon gång. Ska hoppas på att kunna träääna i helgen kanskeee?