Bröt ihop när jag pratade med lilla storebror förut. Det mesta var en helvete och det var väääääldigt synd om mig. Vilken tur att jag då hade någon som i luren försäkrade mig om att det blir bättre. Jag är förjävlig när jag är förjävlig, verkligen! Det går liksom inte att få stopp på mig, och jag blir inte klar förens jag är klar. På riktigt.

Nu har jag i alla fall gjort så gott jag kunnat, och mamma har givit mig ett pluggförbud resten av kvällen - Bull shit. Jag har för mycket liv för att sitta och glo på teve en hel kväll. Här ska göras klart!